Gästblogg: Del 1 – Men, det är ju bara att skriva lite!

Det här inlägget publicerades först på Bomans Byrå, och är skrivet av Camilla Boman. Camilla kontaktade mig för att hon ville intervjua mig för del två av denna artikelserie och jag fick då läsa den här artikeln som hon skickade mig via mail. Den är bra och relevant och jag kunde inte låta bli utan var tvungen att fråga Camilla om jag publicera den här på Better Bloggers. Och det fick jag! Så – här kommer en artikel om det många av oss brottas med – att legitimisera inför andra det jobb vi gör – bloggar. 

Över till Camilla. 


 

Det här är en miniartikelserie om bloggande. Bloggar har funnits länge och folk tjänar idag pengar på det. Ändå är det inte ett legitimt yrke. Hur kommer det sig? I den här artikelserien dyker jag lite djupare i fenomenet. Jag har valt att kalla serien för ”Men, det är ju bara att skriva lite!” just för att många tror att det är så enkelt att blogga.

Det här är del 1.


 

Jag har läst bloggar sedan fenomenet uppkom. Det är en genialisk uppfinning. Om man nu får kalla det uppfinning. Men tja, varför inte? Nån kom ju på det.

Att bloggen dessutom blivit business är inte mer än rätt. De stora bloggarna har hundratusentals läsare per vecka. Jämför det med tidningar som ligger på samma, eller kanske till och med färre, läsare. De tar stora pengar för en annons i tidningen – så varför skulle inte bloggare göra det samma? Tyvärr sticker det i ögonen på många. Att man kan tjäna pengar på sin blogg och ha den som grundpelare/del i ett bolag eller företagskoncept.

”Tjäna pengar på att skriva dagbok? Vilket trams!”

Det är bara en av alla kommentarer som jag sett hos bloggarna genom åren. Det finns helt enkelt något mycket provocerande i att människor (främst kvinnor) lyckats bygga framgångsrika företag där bloggen är en betydande del av inkomstkällan. Fascinerande. Alltså, det är inte fascinerande att kvinnor lyckas bygga framgångsrika bolag och dra in cash genom smarta och nytänkande idéer (det finns nämligen mer bloggcash att tjäna än att ”bara” använda vanliga annonser på sin blogg). Nej, det är fascinerande att människor kan bli så upprörda över detta faktum att man kan tjäna pengar på sin blogg.

Ilskans kärna

Jag blir uppriktigt sagt lite irriterad på dumheten. Visst, jag kan greppa att det är svårt att förstå hur man kan tjäna pengar på en blogg när man inte är insatt i ämnet eller branschen. Men om det nu är så – hur kan man ens orka lägga tid på att kommentera hur dålig någon är? Om man inte vet hur det fungerar, och varken har tid eller intresse för att lära sig det, varför ska man då skriva en dryg kommentar? Det är ungefär som att jag – som inte har en susning om hur man ritar ett hus – skulle gå in på en arkitektfirma och kritisera deras jobb.”Alltså, jag fattar att ni tycker det är kul att rita och visst, ni gör fina hus och så men… det är ju helt absurt att tro att folk vill betala er för att ni ska sitta och rita lite!”.

Nä, precis. Det skulle ju aldrig hända. För att det är ett accepterat yrke.

Och just där har vi kärnan.

Att arbeta som bloggare är inte ett erkänt yrke. Det är tyvärr sanningen. Troligtvis finns det många argument till varför, men här är några som jag hört:

  • Det är fortfarande nytt (fast egentligen – för vem då? Det har ju ändå funnits som fenomen i minst femton år)
  • Det är lite otydligt hur man egentligen tjänar sina pengar (till skillnad från en snickare där det hela är enkelt: man ser att hen bygger -> man vet att hen får betalt för bygget = enkelt)
  • Det är ett lätt jobb (man ”bara skriver ju lite”)

↓↓↓

slider3Så himla enkelt! Tar ingen tid alls!

Retoriska påhopp för att förminska arbetsinsatsen

För att återgå till citatet ovan – ”Tjäna pengar på att skriva dagbok? Vilket trams!” – så kan man i det utläsa en hel del retoriska påhopp och klassisk härskarteknik. Att exempelvis kalla bloggandet för att ”skriva dagbok”. För att just skriva dagbok är ju något man gör för sig själv, något som är personligt och privat och – framförallt – något man inte tjänar pengar på. Så det passar ju fint att likna bloggandet vid att skriva dagbok, just för att förminska det. Att sedan kalla bloggandet för ”trams” är också en klassisk härskarteknik.

Om du som läser det här bloggar själv, vare sig du tjänar pengar på det eller inte, så kan det vara bra att ha vetskap om de härskarteknikerna som finns. De är nämligen väldigt vanliga att hitta i bloggares kommentarsfält.

Är det här trams?

Att det ligger TIMMAR OCH ÅTER TIMMAR för att driva en stor (eller relativt stor) blogg med allt vad det innebär – det verkar en del människor inte förstå. Här är en del av jobbet:

  • Komma på uppslag för idéer
  • Skriva kvalitativa inlägg
  • Fotografera + välja ut foton + retuschera + publicera bilder till varje inlägg
  • Svara på kommentarer
  • Svara på mail från privatpersoner
  • Svara på mail från (mer eller mindre seriösa) företag som vill samarbeta
  • Sköta administration (för plattformen man bloggar på, för annonsering etc)
  • Sköta det tekniska runtomkring (plattformsuppdateringar, fixa buggar etc)
  • Göra uppföljning via bland annat statistik
  • Komma på nya samarbetsformer
  • Fakturera
  • Med mera. Med mera. Med mera.

Säg mig: Är det trams?

Givetvis finns det bloggar i varierande storlek. Det finns även mer eller mindre kvalitativa bloggar. Det finns bloggar som uppdateras flera gånger per dag och så finns det bloggar som lades ner för flera år sedan, men som fortfarande ligger och skvalpar därute i cyberspace för att någon glömde stänga ned den. Det finns bloggar med professionella foton och det finns bloggar med suddiga mobilbilder. Det finns även bloggare som inte tar sina egna bilder – jag själv brukar ofta hämta mina från en bildbank alternativt låna (och alltid fråga innan förstås) från någon för att knyta samman till inlägget (som exempelvis i inlägget om Mormor Magdas glass).

Det jag vill komma till är att man inte kan dra alla bloggare över en kam. Visst finns det folk som bloggar som kanske inte lägger så mycket tid – men har du en större blogg med ett stort antal läsare alternativt driver en blogg där du sätter fokus på kvalitativa inlägg – då kan jag LOVA dig att det ligger mycket jobb bakom!

Hur gör man yrket legitimt?

För det första: Att arbeta som bloggare är ett yrke. (När jag skriver ordet ”arbeta” förutsätter jag alltså att man tjänar pengar på det)

För det andra: Yrket måste bli legitimt. Accepterat. Respekterat. Men hur gör man det då?

Som vanligt tror jag på utbildning i olika former. Utbildning kombinerat med pedagogiska språkrör och kvalitativa nätverk/portaler. Ett exempel på det sistnämnda är Better Bloggers, ett branschnätverk som är grundat av Linda Hörnfeldt. Hon driver idag företag inom digital marknadsföring och har bloggat sedan 2001. Jag ställde några frågor till Linda – vad hon svarade kan du läsa i nästa blogginlägg!

Till dess, läs gärna det här inlägget av Underbara Clara: Om att inte unna andra skäligt betalt.


 

Linda Hörnfeldt

Grundare av Influencers of Sweden. Bloggveteran sedan 2001. Bloggar nu på lalinda.se.

4 Comments
  1. Sen tror jag dessvärre att en del av problematiken kring att bloggare inte tas på allvar bäst beskrivs med en liten genusanalys. För det är ju så att bloggare ofta är tjejer, ofta har ”ytliga” intressen och det sticker i ögonen att unga, snygga, coola tjejer tjänar pengar på just en blogg. Jag tycker personligen att bloggvärlden är en feministisk revolution då tjejer är chefer, in charge, tjänar pengar och skapar nätverk.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>