Gästblogg: Bloggen gav mig som funktionshindrad en ny chans

Jenny Alving är medlem på Better Bloggers. Hon har Aspergers syndrom, ADD och Ehlers-danlos syndrom. När hon fick sin sista diagnos sa läkarna att hon skulle vara nöjd och glad om hon i framtiden kunde ha ett jobb på 25%.

Men Jenny hittade en annan väg – internet och bloggar. Hon skapade sitt eget jobb och det här är hennes historia.


Hej alla kära kollegor!

Det är jag som är Jenny, hon som kallar sig för LILLGAMMAL på internet. Kanske någon även minns mig som Pixiepatrullen från min tidigare blogg? Det är jag som presenterats som Åsiktsmaskinen och garanterat trampat några av er på tårna.

Jag har Aspergers syndrom och även om jag skojat friskt om min sociala klumpighet så är det ändå något som begränsat mig. Nu var det plötsligt inte bara i det verkliga livet man skulle undvika felsteg. Jag behövde nu kunna läsa ”mellan raderna” och istället för att bita mig i tungan, så var det fingrarna som behövde knytas fast. Ena dagen så belönades jag i kommentarsfältet för min uppriktighet och mina personliga inlägg. Nästa dag så fick jag långa mail om att jag som vuxen kvinna borde vetat bättre och inte skylla på en diagnos bara sådär.

lillgammal

Att ständigt känna sig annorlunda och inte kunna vara delaktig i samhället är vardagsmat för mig och många andra, men nu fick jag möta en helt annan värld. En värld med ganska många osynliga regler. Man ska gå på VIP-träffar och mingla. Ja, åtminstone om man vill lyfta sin blogg till nästa nivå sades det. Man ska alltid klappa medhårs och skriva trevliga saker om människor och produkter, som man i själva verket kanske tycker är otrevliga eller värdelösa. Har man, som jag, Asperger så är detta en ganska omöjlig uppgift.

Vad vill jag bli när jag blir stor?

Många skämtar om att vi ”Aspies” är de mest regelstyrda människor som finns och det kanske är så? Jag kan bara tala för mig själv. Jag avskyr vita lögner men har genom livet fått lära mig att det är ett måste för att andra inte ska bli sårade. Den biten fungerar riktigt bra för mig. Så pass bra att jag lyckades dölja min problematik ända till jag var i 30-årsåldern och då till slut fick en diagnos.

När jag utöver detta även fick reda på att jag har ADD (som ADHD men utan Hyperaktivitet) så förstod jag lite bättre varför jag ena stunden drog igång projekt med iver och nästa hade slut på all energi. Även varför jag ibland skrev utan att tänka efter före. Det var då min Asperger på något sätt fick ta smällen efteråt när jag inte förstod varför mina läsare var upprörda. Nu har jag tränat mig till detta och mer börjat förstå. Jag saknar alltså inte empati utan är bara enormt klumpig socialt.

Jag har varit långtidssjukskriven och även fått tre underbara barn. När andra funderat över vad de vill vidareutveckla eller komplettera sina nuvarande yrken så har jag alltid blivit avundsjuk. Varför flyter inte saker och ting på lika bra för mig? Under 35 års tid på jorden så har jag fortfarande inte lyckats komma fram till ”vad jag vill bli när jag blir stor”.

”Var glad om du kan arbeta 25% i framtiden”

Vi testade så att jag fick läsa upp ett ämne på komvux och en praktik var även på gång men då sade kroppen ifrån. Det visade sig att jag inte bara hade mina neuropsykiatriska funktionshinder utan även Ehlers-danlos syndrom. Kroppen saknade helt enkelt ett fungerande ”lim” (bindväv) som annars håller saker och ting på plats. Det medförde svår smärta, trötthet och att mina leder hoppade ur. Vilket i sin tur gjorde så jag fick diskbråck och svåra problem med SI-lederna. Läkarna bedömde nu att jag skulle vara glad om jag kunde arbeta 25% i framtiden..

Vad hittar man då för jobb som är ungefär 2 timmar per dag? Blir det Samhall eller någon annan anpassad arbetsplats? Vad gör man om kroppen säger ifrån en dag helt och hållet men kanske orkar 3-4 timmar nästa dag? Med pauser. Jag fick en krönika publicerad i Metro och många stärkande kommentarer om att detta kanske är ”din grej Jenny”.

Lösningen: Yrket bloggare

Funderingarna fortsatte och i samma period så fann jag även ”Better Bloggers” av en slump. Jag började läsa mer och mer samtidigt som en liten ide började ta fart. Här inne var det en positiv stämning men ändå ett tydligt budskap. Jag sög åt mig all information och läste hundratals bloggar tills jag tog klivet.

Min hobby i form av Pixiepatrullen avslutades och jag reggade en domän samt började bygga upp en sida (med hjälp av en jättegullig tjej). Efter sommaren så beräknas mitt FÖRETAG kickas igång och jag ska alltså jobba 25%.

Vet ni vad? Nu är jag en av er. Jag kanske inte har lika många läsare eller samarbeten men jag är delaktig under samma villkor. Bloggvärlden är fantastisk just för att den låter oss funktionshindrade få en möjlighet till en bra och anpassad sysselsättning. Det går att få sina arbetsuppgifter anpassade efter ens egna unika behov. Det här är ingen skapad arbetsplats efter mitt funktionshinder, utan det är JAG som skapar mitt eget arbete. Visst är det häftigt?

// Jenny Alving

Linda Hörnfeldt

Grundare av Influencers of Sweden. Bloggveteran sedan 2001. Bloggar nu på lalinda.se.

4 Comments
  1. Jag tycker bloggare är ett så jäkla badass yrke! Det plockar upp de som inte passar in i åttatillfem-normen och ger dem en sysselsättning som de helt kan anpassa. Det låter nyförlösta mammor jobba hemifrån så att de inte måste hamna efter i yrkeslivet, och det ger unga kvinnor en väg in i arbetslivet, och det låter människor som dig, som kanske har svårt att hitta en tillräckligt flexibel arbetsplats, att finnas och försörja sig på sina egna villkor. Det är ett yrke skapat av de i underläge, de sjuka, de ensamma, de unga, kvinnorna, och VI ÄGER!! All kärlek till alla bloggare där ute!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>